För att säga lite emot mitt eget inlägg för några dagar sedan så kunde det faktiskt vara så att utbildningsssystemets "huvudstrategi" är en slags förvaring av ungdomar och hålla dem borta från arbetsmarknaden. Och nu behöver den förfinas. Eftersom mer eller mindre alla redan går på gymnasiet är det dags att knuffa ungdomar "uppåt" i systemet så att så många som möjligt också går högskolan. Och då måste de ju klara kraven!
Varför? Jo, för på arbetsmarknaden har de inget att göra eftersom det inte finns jobb till unga. Och hellre än att ta i en skenande ungdomsarbetslöshet är det bättre få in ungdomarna på högskolan. Är de arbetslösa skall de ha bidrag och betald utbildning och uppehälle. Eller subventionerade jobb och praktikplatser. Och än värre börja ställa till politisk oreda. Går de på högskolan är förvisso utbildningen bekostad av staten, men ungdomarna lånar till uppehället hos CSN. Och vips har man trollat bort en stor kostnad under några år. Och köpt sig lite tid att pensionera ytterligare en bunt 40-talister.
Att sedan de högskoleutbildade ungdomarna ändå inte får jobb kan då också skyllas på ungdomarna. De har valt "fel" inriktningar i förhållande till vad arbetsmarknaden söker. Och det kan ju inte vara statens fel, eller hur?
Jag vet att det låter cyniskt i överkant. Och det är förstås en hygglig konspirationsteori. Men tänk om den har ett uns av sanning. Strategin behöver ju inte vara medveten för att den skall hända. Och konstigare saker har hänt i världen.
Det som talar emot den här teorin är just Björklunds förslag om att höja kraven för de som skall läsa på högskola. Men jag tror inte han vill ha färre på högskolorna, bara att de skall skärpa till sig och plugga lite hårdare.
//Jan
Lämna ett svar