Ja, vad skall man säga? I dagens SvD kan vi läsa om att en förlängning av skolplikten rycker allt närmare. Nu skall de sista fyra procenten av sexåringarna som inte går i förskoleklass piskas in också. I en verksamhet som i allt väsentligt är förvaring och lär förbli så.

Orden om att tillvarata nyfikenheten hos de små är fina men klingar falskt. De skolomogna tar mycket plats och sätter ribban – lågt. Och eftersom sortering är tabu återstår att få fram supertalanger till lärare som klarar att möta var och en av de 20 eleverna individuellt så att var och en lär sig precis i enlighet med sin naturliga nyfikenhet.

Lycka till.

Att diskutera skolan är som att knalla omkring blind i mörkret på ett välfyllt minfält. Alla har en åsikt. Frågorna är komplexa. Känslorna blir lätt upprörda. Jag gör det ändå.

Jag tycker idén att förlänga skolplikten är dum. Det är inte liberalt. I en värld där skolan inte klarar att möta upp individens (sexåringens) behov och nyfikenhet skall föräldrarna ha kvar friheten att välja. Dvs dagis eller vara hemma. Eller hänga på föräldrarna på jobbet. Förmodligen mycket mer stimulerande och lärorikt än de flesta förskoleklasser.